måndag 9 maj 2011

Å de skaru ha jävligt klart förej!

Pass på i måndagssolen. Denise's speaking. 1,2, 1, 2. D.o. y.o.u. h.e.a.r. m.e.? Over and slut! Som ni redan vet sedan tidigare ligger jag i hårdträning och det går så sjukt bra, MEN (och det med obscent stora bokstäver) tog jag ut svängarna rätt rejält igår kväll på matfronten för första gången på år och dar och nu har jag tokångest och måste springa bort 1200 kalorier idag så det blir morgonpass och kvällspass för min del. Ja, jag tycker inte att hon förtjänar en present utan hon förtjänar ett straff. Perfekt start på en måndag va?

Vill även passa på att bjuda in till en liten presskonferens gällande föregående inlägg. Så sjukt osexigt skrivet, men det framstod väl litet mer dramatiskt än vad det egentligen var. Ni vet hur jag är... Larvig.

Hur går det med era sommarkroppar då? Blir det nån konkurrens på playan i sommar eller ska jag behöva hantera alla avundsjuka blickar själv? Kom igen, bli med! Våga träna, hur svårt ska det vara? För övrigt har jag lite grejer på gång som ska komma till klarhet under veckan. Känns högst aktuellt att knyta ihop säcken för jag måste ha fett med "para" i sommar om jag ska ta ut svängarna och njuta till hundra. Får eventuellt ner lite besök från Sverige också och har redan nu börjat visualisera vad som hända skall. Det kommer bli hett, respektlöst och bara allmänt provokativt. Ser verkligen fram emot årtiondets semester. Det kommer bli så sjukt ball!

Men innan jag kilar till gymmet ska jag göra lite sossesysslor som hör vardagen till; nämligen slänga i två maskiner tvätt och diska upp mina kvarlevor från en tämligen fantasilös och billig frukost. Till hösten ska jag jobba extra mycket för att kunna skaffa städhjälp som kommer en gång i veckan så jag kan ägna mina dagar åt roligare saker som plugga (sjukt roligt), bygga kropp och socialisera mig. En riktigt bra investering om ni frågar mig. Nej, hörni! Nu kilar jag.

Å de skaru ha jävligt klart förej.

onsdag 4 maj 2011

Vem kan dra åt helvete?

Kan du? Kan jag? Eller är det dit vi är på väg hela högen? Vem vet, vi kanske redan lever i ett helvete?

Jag känner mig sårad. För första gången under mina vuxna år sket jag i hur jag lät och hur jag såg ut när jag släppte lös mina tårar. Det gör ont. Något slits och dras inom mig. Det känns som att jag slits i stycken. Jag är ensam. Men jag försöker verkligen. Duger inte. Är värd att älskas. Hatar dig. Duger som jag är. Ritar konstiga gubbar på ett papper. Drar efter andan. Sluta. Jag älskar dig för att jag måste. Det gör ont, ont som fan. Du är elak. Ingen bryr sig. Alla bryr sig. Jag orkar. Nej, jag orkar inte.

Fyra ord räckte för att vända upp och ner på mig igen. Precis som alltid. Du kan dina vatten. Ibland hatar jag att älska dig...

Bloggintresserade