Vi kanske ses på någon spårvagn någonstans

Göteborg. Du har gjort mig till något bättre, någon vackrare. Du har fått mig att lalla runt längs gatorna och sjunga på Håkan för att slutligen sätta mig på en parkbänk och dingla med fötterna. Göteborg. Jag älskar dig så äckligt mycket! Kan du lova mig att aldrig göra mig besviken? Kan du lova mig att jag kommer att bli jävligt lycklig här? För i så fall är jag din för alltid.

Bli inte som jag när du blir stor

Jag är kär i dig. Och snart ska du få veta det.

Det är fint att svära.

Kuken...

Vill kissa på dig.

Jag brukar skratta folk rakt upp i ansiktet. En del av mig njuter att vara bättre än precis alla andra. Usch, jag tröttnade fort den här gången...

Att pröva mina läppar på nån annans.

Jag trodde att jag hade gjort mig av med allt, det där sista. Så hittade jag ett par rader från då och tappade det lite. Hur ska jag någonsin kunna erkänna för mig att det gör ont ibland? Jag har lust att säga till någon att jag längtar. Men så inser jag att tiden borde ha fått mig att känna annat, och håller käften. Jag håller käften och fortsätter att sakna det i smyg.

10 000 meter upp ovanför molnen

Bloody monday.

Jag är grön. Ganska ful färg faktiskt... Jag sitter i min stört stora soffa och har en ispåse på huvudet. Man är inte 18 längre, inser jag. I lördags drack vi rött. Jesu blod, som jag brukar säga. Det var inte genialiskt gjort. Vi tappade det helt. Och nu är det måndag och jag mår fortfarande inget bra i kroppen. Känner mig vidrigt tung i huvudet och mår lite lätt illa. Snart har vi seminarium i skolan och jag är måttligt kåt på den idén. Dock får jag skylla mig själv och pina mig igenom den här dagen. Förhoppningsvis känns det bättre efter ha utfört mitt första pass efter operationen. Har jag sagt att jag ska få tillbaka min tighta kropp igen? Nej, okej, men jag ska det i alla fall. Så får det bli. Vill jag ha något ser jag till att skaffa det, men det visste ni ju sen innan. Okej, nu signar jag ut!

Ha en äckligt bra måndag era kräk.

Här var man more than ok.

Ett tåg till Paris och låta Stockholm va

Jag brukar förlita mig väldigt mycket på Lars eller Håkan när jag känner mig fylld av känslor. Liksom denna lördagsförmiddag när jag gick genom skogen på väg hem. Då fylldes jag av en känsla av frihet och lugn. Jag såg en hund springa emot mig och en liten pojke som sprang efter och ropade "Ludde". Jag fick tag i den lilla terriern och höll honom tills att den söta lilla pojken hann i fatt. Berömde hans söta hund och fick ett "mm tack så mycket" tillbaka. Det gjorde min dag. Kan inte förklara hur, men jag log inombords hela vägen hem.

Sen gick jag förbi Nya Lundenskolan och fick för mig att gå in och lyssna på kidsens musikframträdanden. Räckte fram en 20:a och gick in. Allt var så sött. Jag blev rörd utan att veta varför. Jag ville nästan ge alla en stor kram och förmana de om att inte bli vuxna för snabbt, att aldrig sluta sparka boll eller aldrig låta barnasinnet hamna i skugga för totalt jävla mörker. Jag ville säga åt de att lära sig älska sig själva, liksom förbereda dessa små kids om att vuxenlivet kan vara väldigt jobbigt.

Sen vandrade jag hem, la mig på soffan och lyssnade på Lars. Han får mig alltid lugn och inspirerad.

Så pass inspirerad att jag tände ljus och tog ett bad.

Nu sitter jag här, precis som du.

Det är vitt i Göteborg i dag...

Watch me burn

Nemen hallå eller?!

Hej bloggen. I dag har jag varit skolan. Det var roligt. Sen var jag och åt på Pizza Hut med några klasskompisar. Det var artigt och vänligt. Därefter köpte jag två tofsar á la Maria Montazami och åkte hem...

Okej, vet ni vad jag har tänkt på? Att jag har gått ner mig lite. Jag bryr mig inte lika mycket om att piffa upp mig vilket är synd på sitt vis. För jag saknar uppmärksamheten ibland. Men just nu har jag så mycket "going on in there" att jag inte har någon inspiration över mer än att hålla mig hel och ren, haha! Och när man minst anar det ska man självklart hamna i ett nytt möte med en relativt snygg granne. Ni vet, stå där och "tjöta" i trapphuset i femton år med rufsigt burr och glajjer. Då får vi heller inte förbigå den gigantiska tvättpåsen jag släpade på. Jo man tackar, ja. Varför kan inte såna här möten äga rum när jag är blingad till tänderna, på väg ut i skyhöga klackar och muskort klänning? WHY GOD WHY?!?!?!

Hur som haver har jag gjort bort mig. Jag känner mig alltid bortgjord när jag blir "tagen på sängen" utan att egentligen veta varför. Jag sa förmodligen inget konstigt, men ändå känner jag mig fånig liksom... Fast en insikt i efterhand blir att det troligtvis beror på att jag planerar för mycket. Kan ni liksom förstå att jag inte träffar någon av det motsatta könet just därför att jag vill lägga tid på inredningen hemma och plugget? How bisarre is that? Jag har liksom satt upp en plan på att den här vintern ska jag gå i idé totalt och bara fokusera på mitt och inget annat. Det mest skrämmande är att jag följt det slaviskt under ett halvår nu och har inga planer på att sluta upp med det. Jag känner mig liksom inte särskilt sexuell eller öppen för några nya relationer. Alls.

Jag mår ju bra av det. I detta nu mår jag bra av min tillvaro. Att inte ha någon i mitt liv har gett mig ett inre lugn och så fort jag känner att någon är intresserad avfärdar jag det omedelbart. Det ligger väl en viss rädsla för att nästkommande ska visa sig vara ett lika stort rövhål som den förra tomten var. Förut kunde en del av mig längta dagligen efter "den rätta", men vet ni vad en del av mig längtar efter numera? Helt ärligt... PENGAR! Högar av pengar. Obscena summor på kontot. Jag vill så jävla gärna bli rik! Snuskigt rik... Och jag längtar efter att påbörja vårterminen och känna att min utbildning får en nytändning. När jag ska somna ligger jag och tänker på vad jag ska göra med alla pengar, som att jag redan har dom i handen. Hela min vakna tid går åt att tänka på materiella saker och en vision om lyx. Ibland kan jag bli så disträ att jag missar att gå av bussen. Då brukar jag garva åt mig själv.

Men jag har nog stängt av. Jag är väl där jag önskade att jag var innan, men vet inte hur spännande det faktiskt är att inte hysa några emotionella känslor för någon utan mer för något. Det är märkligt det här med livet, tycker jag. Hur jag förändrats så efter Göteborg. Ännu ett nytt kapitel vars blanka blad ska fyllas. Det här kapitlet hade jag velat fylla med en utförlig beskrivning av min dyra Lotus eller mina klädhögar för miljoner, men inser att det är ett tag kvar tills dess.

Men det gör ingenting.

För den dagen kommer.

Precis som alla andra dagar...