Ett tåg till Paris och låta Stockholm va

Jag brukar förlita mig väldigt mycket på Lars eller Håkan när jag känner mig fylld av känslor. Liksom denna lördagsförmiddag när jag gick genom skogen på väg hem. Då fylldes jag av en känsla av frihet och lugn. Jag såg en hund springa emot mig och en liten pojke som sprang efter och ropade "Ludde". Jag fick tag i den lilla terriern och höll honom tills att den söta lilla pojken hann i fatt. Berömde hans söta hund och fick ett "mm tack så mycket" tillbaka. Det gjorde min dag. Kan inte förklara hur, men jag log inombords hela vägen hem.

Sen gick jag förbi Nya Lundenskolan och fick för mig att gå in och lyssna på kidsens musikframträdanden. Räckte fram en 20:a och gick in. Allt var så sött. Jag blev rörd utan att veta varför. Jag ville nästan ge alla en stor kram och förmana de om att inte bli vuxna för snabbt, att aldrig sluta sparka boll eller aldrig låta barnasinnet hamna i skugga för totalt jävla mörker. Jag ville säga åt de att lära sig älska sig själva, liksom förbereda dessa små kids om att vuxenlivet kan vara väldigt jobbigt.

Sen vandrade jag hem, la mig på soffan och lyssnade på Lars. Han får mig alltid lugn och inspirerad.

Så pass inspirerad att jag tände ljus och tog ett bad.

Nu sitter jag här, precis som du.

Det är vitt i Göteborg i dag...