Hoppas allt är bra med alla er där ute. Jag själv är väldigt upptagen. Om än mer upptagen med mig själv än jag varit innan. Jag ville bara slänga in lite babbel om det här med att vara en bra vän. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon själsfrände, någon som stod mig närmare än alla andra. Det finns många som har kommit och gått. Många som bara inkräktat på mitt liv och lovat mig att de är där när det blåser kallt, men som sig visat sig vara en stor besvikelse. Att jag är bra och att de är dåliga är något jag låter vara osagt. Vill hellre tala i termer som "olika", "oförmögna", "rädda" eller helt enkelt... ja, tänker olika om vänskap. Mina krav på en vän kanske är mer än andras. Kanske är jag mer fyrkantig eller så är jag oförlåtande. Men jag känner det jag känner och så är det med det. Egentligen tror jag inte att jag förväntar mig mer än någon annan, bara det att jag sparkar rakt ut när det inte passar mig. För några veckor sedan tillhandahöll jag ett brev från en gammal vän. En vän som jag tillsammans med hennes samtycke valt att säga upp kontakten med. I brevet stod det att hon saknade mig, att hon börjat inse att jag nog inte var så dum trots allt. Jag förstår vad hon menar. För jag är en bra vän ända tills jag blir besviken. Och den besvikelsen sitter kvar och gnager i många fall. Varje gång jag blir besviken brukar jag tänka på Västerås...
Nu inser jag att jag är allt annat än en bra vän för tillfället. I alla fall i den personens ögon. Även om jag tänkt och varit nära så har jag inte känt mig förmögen att trycka på tangenterna eller slå en signal. Den där besvikelsen... Kanske vill jag att den personen ska känna samma sak som jag fick känna. Från den tiden då jag var ledsen, uppriven och behövde få läka tillsammans med en vän. Eller så vill jag bara markera en gång för alla att jag inte orkar underhålla relationen som bara river upp en massa känslor inom mig. Jag inser och har hela tiden vetat att besvikelsen alltid gör sig påmind någonstans och det gör mig frustrerad. Tid är inte alltid det som lyckas läka såren tyvärr. Inte för mig. Inte i den här situationen. Tid och rum spelar roll. Jag är här nu. Jag har inga planer på att återvända till betongstaden Västerås igen. Snarare har jag planer på att ta mig ännu längre bort när studierna är avslutade. Jag hoppas kunna landa i Istanbul. Min slutdestination. Det som alltid har varit min dröm. Där vill jag leva.
Ledsen om jag sårat dig. Hoppas du förstår hur jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar