Eller vågar vi hoppas på att våren tittar fram litet blygsamt bakom husknuten? Ja, förfan! Skål på den. Och apropå "skål" har jag helt sonika bestämt mig för att köra en specialare och gömma spritflaskan längst in i skåpet ett par månader framöver. Precis som förra året! Jag gillar att ta en paus från allt ibland. Och det här med alkohol är egentligen inte riktigt min grej om vi ska vara ärliga för en stund. Problemet med mig är att jag inte tål det. Det blir alltid några glas för mycket och så blir jag sådär larvig och börjar se dubbelt. Sen följer en olidlig ångest i dagar framöver och jag inser att jag varit pinsam. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag natten till söndagen för några veckor sedan ramlade innanför dörren halv åtta på morgonen och förstod verkligen ingenting. Det är stunder som då man skäms över sig själv och måste påminna sig om att man faktiskt inte är 18 längre! Så nu skippar vi alkoholen och gräver ner det gamla! Men tappa inte hoppet om mig för det. Jag är nämligen minst lika trevlig att ha med ut när jag inte dricker vin och annat tjafs!
Nu börjar hårdträningen för min del. Inte för att jag känner mig fet och ful, utan för att jag älskar känslan. Det där lyckoruset som alltid infinner sig både under passet och flertalet gånger under dagen. Min roll som instruktör går sakta framåt. Jag är rädd, nervös och osäker, men samtidigt älskar jag att ställa mig där också på något oförklarligt sätt. Ikväll var en sådan kväll. Kom dit med en klump i magen och var sjukt osäker på mig själv. Ville bara springa hem och slänga mig i soffan med en film, men samtidigt vet jag att ju mer passet sitter, desto mer kommer jag att njuta. Så det är bara att ta tag i det med en gång. Och vilken respons jag fick! Vilket härligt pass det blev och alla motionärer var verkligen närvarande. Jag fick femtioelva leenden, de kämpade järnet och jag såg att de tyckte om musiken. FANTASTISKT! Efter passet var det flera som kom fram och berömde mig, jag snackade lite goja med några och kände att jag gjort ett bra jobb. Så jag dansade hem med ett miljonleende på läpparna och klippte en lugg.
Nu kallar jag mig själv för lugg-Denna. En halvkort sned lugg som markerar mitt ansikte och får mig att se konstig ut. Mina utländska drag kommer fram litet mer och jag känner inte igen mig själv. Jag känner mig som någon annan. Kanske är jag en mystisk sensuell kvinna från sydliga breddgrader som kommit hit för att finna lyckan. Eller så är jag en cool rebellisk tonåring som precis upptäckt att jag vill erövra hela världen. Hur som helst så är kvinnan som stirrar tillbaka på mig i spegeln någon annan än jag.
Jag har gjort det förr och jag gör det igen. Som varje gång jag känner att jag avslutat ännu ett kapitel i mitt liv, valde jag i afton att pånytt födas med en cool lugg som bär på något underliggande; den symboliserar förändring för mig. En tuff period har nått sitt slut och jag känner mig redo att släppa det för en kommande vår fylld av inspiration, värme och välmående. Jag har klarat av mina delmål och nu har jag satt upp nya. 2012 kommer att bli ett intressant år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar