Vi har något som ingen annan har. Vi har varandra. Du och jag, syrran! Det är du som är det grönare gräset
på andra sidan. Älskar dig, ditt skrälle!
Tack alla som har slagit en pling, skickat ett sms eller på något annat sätt visat att de tänker på mig såhär i kärva tider. Det uppskattar jag väldigt mycket. Jag har åter landat i Göteborg efter några dagar i Finspång med E. Jag visste att det skulle kännas bra. Vi har spelat piano i timmar, sprungit ute i naturen och låtsats att vi är atleter, smällt i oss alldeles för mycket mat och umgåtts med E's familj. Nu ligger jag hemma i min säng och tänker. Det är skönt att få vara ensam med sina tankar, känner mig mer mogen för att tänka rationellt i skrivande stund. Försöker peppa mig själv lite, få mig att känna att en liten ledighet inte är något att känna skuld eller skam över. Det känns okej. Men inte mer än så. Och det är helt okej med att det bara känns okej.
Snart kommer min familj till Sverige och tar förmodligen med mig till Istanbul redan i juni. Jag kommer bli borta ända fram till skolan öppnar igen. Där väntar en mycket speciell person som jag saknat. Någon som jag pratat med er om förut. Vi slutar aldrig vänta...
Innan jag lämnar er vill jag slutligen påminna er om att vi är oss själva närmast. Glöm aldrig att känna efter ibland. Och framför allt; glöm aldrig att varje dag räknas!
Denise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar