Den här gången handlar det om besvarad kärlek.

I kväll känner jag mig känslomässig och vill passa på att vara ärlig. Jävligt ärlig faktiskt. Jag är så himla lycklig, kära läsare. I högtalarna skrålar Håkan och jag sitter i köket hemma hos min morbror. Det viktigaste jag kunde få var att bli omgiven att goda människor. Jag har lyckats bygga upp ett järngäng som jag faktiskt älskar. Ja, kära vänner. Jag älskar er! Saken hör till den att jag aldrig känt att jag varit såhär fullständig och beslutsam. Alla dåliga energier och människor har jag gallrat bort och kvar finns bara de absolut bästa. En av dessa är min Emilia. Min lilla ängel. Och så Rampling. Hon och jag kompletterar varandra så bra att jag blir mörkrädd. Förutom dessa två änglar har jag lärt känna många goa människor under året som gått- människor som vill mig väl, som inte kommer försöka skada mig på något plan. Jag trodde att jag hade dragit en nitlott i början av året, men saker händer av en anledning och jag är glad för att allt blev som det blev för annars hade jag kanske aldrig träffat dessa underbara människor. Jag känner mig inte ensam längre. Fylld av inspiration och motivation ska vi skriva historia ihop. Den här gången vågar jag. Bästa, bästa ni. Tack så fucking jävla mycket. Och så Göteborg... Första gången vi träffades åkte jag på en jobbintervju, ett jobb jag inte ens ville ha. Jag väntade hela natten på centralen och när morgonen kom ville jag bara sitta kvar och lyssna på göteborgskan som klingade i alla hörn, titta på människor och försöka fatta att jag var på väg att flytta hit. När tåget kom grät jag för jag var fylld av intryck och känslor jag inte visste vad jag skulle göra av. Jag visste inte vad som väntade mig här. Men tack Göteborg, jag kände på mig att du inte skulle göra mig besviken.

Massa kärlek till er, änglar.