Det har hänt att jag fått frågan om varför jag aldrig publicerar bilder i min blogg. För sex år sedan, när jag bloggade som mest och faktiskt hade ett gäng groupies som gav mig ris och ros för mina uttalanden, funderade jag på att lägga upp bilder till mina inlägg, men kom mig aldrig för att göra det med den enkla förklaringen att jag inte orkade. En bra blogg enligt dagens finniga ungdomar är en blogg där man varje dag uppdaterar med fantasilösa inlägg som egentligen inte säger ett skit om någonting. Och lägger upp en massa "oj tog du nyss kort, jag var inte beredd, men sjukt att jag blev så snygg ändå. Det slår aldrig fel"- bilder. Blondinbella som inte ens kan stava skriver böcker, Kissie som inte ens låter bra när hon pratar, än mindre är förmögen att ta ton ger ut en singel (tur att låten inte kom längre än till att spelas på radio för den kan man ju åtminstone stänga av!) och en himla massa andra snorungar som titulerar sig som både journalister, författare, entreprenörer och annat tjafs till höger och vänster.
Vad smaklösa vi är här i Sverige egentligen. Det förvånar mig att vi har så låga krav på innehållet i det vi läser, lyssnar eller ser på. Jag tittar inte ens på tv längre för jag mäktar inte med det faktum att det springer runt en förbannad snickare på kanal 5, förnedrings-tv och mjukporr 24/7 med ett gäng sossar som är inlåsta i ett hus (hela konceptet hade varit roligare om det varit på obestämd tid), desperata förortsmorsor från typ Gislaved som söker en plastfarsa till sina ungar som de fött när de var vadå typ 15?, ytterligare ett gäng sossar som inte förstått att ett liv i lyx och flärd enbart är till för den framgångsrika skaran av samhället men som ändå envisas med att shoppa sexsiffrigt för att sedan gråta ut i tv och säga "jag ville bara testa på hur det är att vara blå", eller generas över att fyra naiva flickebarn åkt till LA för att de på fullaste allvar tror att de ska slå igenom med något som är större än deras silikonbröst. Och det är mitt argument när Radiotjänst tjatar om tv-licens, det vill säga "den dagen svensk tv- och radioproduktion inser att man inte kan ha fulla beslutsfattare på kommersiella tv-kanaler och byter ut dessa mot folk som förstår hur RIKTIG tv ska se ut, lovar jag att betala alla förlorade år retroaktivt MED ränta!".
Den dagen jag ser ljuset i tunneln, det vill säga att Sveriges befolkning börjar förstå att dagens bloggexplosion och att svensk radio och tv är ett enda stort miserabelt skämt lovar jag att jag tänker lägga ut en bild på min blogg. Naken. Men tills dess får ni nöja er med att läsa texter långa som toarullar som för det mesta handlar om mig själv.
Och det är väl inte helt fel heller, kan man tycka!
tisdag 29 maj 2012
måndag 28 maj 2012
Skynda att leva!
2012 var året jag satte ord på en egenskap jag inte riktigt kunnat sätta fingret på förut. Jag är öppensinnad. Det kommer inte finnas någon risk för att jag tittar tillbaka på mitt liv och önskar att jag inte hade hållit tillbaka min nyfikenhet. Jag inser att jag skulle kunna sätta mig ner och skriva memoarer som skulle få folk i min omgivning att sätta kaffet i halsen. Det finns så mycket med mig som skulle provocera. En dag kommer ni att få läsa om allt. Men inte här. Ni hittar mitt alster på topplistan i bokhandeln!
torsdag 24 maj 2012
Varje dag räknas!
Kära ni.
Det var ett tag sen vi talades vid bakom lyckta dörrar. Denna gång för jag en konferens öppen för allmänheten. Ikväll ska vi tjattra lite om och kring fenomenet "lycka". Jag har sagt det för och jag säger det igen; lycka mina vänner... Det skapar man själv!
Jag har varit lite disträ i ett par dagar. Förklaringen är enkel. Jag har tittat i backspegeln och konstaterat att jag snart är 25. Det är inte siffran i sig som river upp känslor, snarare allt fint jag upplevt och alla lyckliga minnen som gör mig gråtfärdig. Jag vill tillbaka i tiden och vara nere i sommarstället med mina vänner. Mitt älskade smultronställe. Det var vi som var sommarbarnen, den allra första generationens unga. Nu är alla vuxna; vissa jobbar, en del pluggar utomlands, har gift sig, skaffat barn och där står jag som en liten flicka med hopprepet i handen, i parken och väntar på att alla ska komma. Men ingen kommer. De dagarna är förbi och kommer inte tillbaka. Min ungdom är över. Jag är vuxen nu. Det känns jobbigt att åka ner till sommarstället för jag känner nästan ingen där längre. Det är i sådana konstateranden som jag bara vill sätta mig på stranden och minnas. Leva om och uppleva på nytt.
Men vet ni vad felet på oss är ibland? Vi njuter för lite av nuet. Numera är vi för upptagna med att dokumentera allt vi gör, bilder måste tas och läggas upp på Facebook så att alla kan se hur "bra vi har det". Ofta är vi för upptagna med att planera morgondagen att vi aldrig hinner uppleva, observera de små små sakerna som ljudet av rasslande löv, vågorna som slår mot klipporna, eller fåglarna som sjunger i takt med att solen går ner. Vi är för upptagna med framtiden och för lite i nuet. Trots min ringa ålder börjar jag sammanfatta mitt liv, dela in det i epoker och konstaterar att jag njöt. Fan vad jag njöt!
Underskatta inte er ungdom. Den är snart förbi. Ta inte dagarna med lättja genom att göra saker som ni inte finner välbehaget i, och framför allt; var rädd om era nära! Vi gör gott i att ha respekt för tiden, att inse värdet i varje förlorad sekund. Vi blir äldre hela tiden. Så kom aldrig med ett så dumt påstående som "hoppas dagen går fort. Längtar till fredag". För känner du så är det nog dags att klippa sig och skaffa sig ett nytt jobb. Det finns inga dåliga dagar, det är vi som är dåliga på att förvalta dom!
Varje dag räknas. Glöm inte det...
Det var ett tag sen vi talades vid bakom lyckta dörrar. Denna gång för jag en konferens öppen för allmänheten. Ikväll ska vi tjattra lite om och kring fenomenet "lycka". Jag har sagt det för och jag säger det igen; lycka mina vänner... Det skapar man själv!
Jag har varit lite disträ i ett par dagar. Förklaringen är enkel. Jag har tittat i backspegeln och konstaterat att jag snart är 25. Det är inte siffran i sig som river upp känslor, snarare allt fint jag upplevt och alla lyckliga minnen som gör mig gråtfärdig. Jag vill tillbaka i tiden och vara nere i sommarstället med mina vänner. Mitt älskade smultronställe. Det var vi som var sommarbarnen, den allra första generationens unga. Nu är alla vuxna; vissa jobbar, en del pluggar utomlands, har gift sig, skaffat barn och där står jag som en liten flicka med hopprepet i handen, i parken och väntar på att alla ska komma. Men ingen kommer. De dagarna är förbi och kommer inte tillbaka. Min ungdom är över. Jag är vuxen nu. Det känns jobbigt att åka ner till sommarstället för jag känner nästan ingen där längre. Det är i sådana konstateranden som jag bara vill sätta mig på stranden och minnas. Leva om och uppleva på nytt.
Men vet ni vad felet på oss är ibland? Vi njuter för lite av nuet. Numera är vi för upptagna med att dokumentera allt vi gör, bilder måste tas och läggas upp på Facebook så att alla kan se hur "bra vi har det". Ofta är vi för upptagna med att planera morgondagen att vi aldrig hinner uppleva, observera de små små sakerna som ljudet av rasslande löv, vågorna som slår mot klipporna, eller fåglarna som sjunger i takt med att solen går ner. Vi är för upptagna med framtiden och för lite i nuet. Trots min ringa ålder börjar jag sammanfatta mitt liv, dela in det i epoker och konstaterar att jag njöt. Fan vad jag njöt!
Underskatta inte er ungdom. Den är snart förbi. Ta inte dagarna med lättja genom att göra saker som ni inte finner välbehaget i, och framför allt; var rädd om era nära! Vi gör gott i att ha respekt för tiden, att inse värdet i varje förlorad sekund. Vi blir äldre hela tiden. Så kom aldrig med ett så dumt påstående som "hoppas dagen går fort. Längtar till fredag". För känner du så är det nog dags att klippa sig och skaffa sig ett nytt jobb. Det finns inga dåliga dagar, det är vi som är dåliga på att förvalta dom!
Varje dag räknas. Glöm inte det...
måndag 7 maj 2012
Kanske det ärligaste jag skrivit...
Bästa, alla!
Jag tänkte ge er en liten sneak peak på min to-do list. En lista med saker jag bara måste få uppleva innan jag begravs i min über snygga Prada-klänning med två kilo botox i ansiktet. Sätt nu inte kaffet i halsen för all del. Alla har vi saker vi vill göra, både saker som är socialt accepterade, men också saker som är... ja... lite avvikande. Pass på här kommer mina top 20 utan inbördes ordning!
1. Ställa mig på en scen och köra stand up.
2. Ta salsa, marenga och tango till en helt ny nivå tillsammans med en het brasilianare
3. Spela piano inför publik och lära mig spela gitarr- allt för att höja pulsen och känna pirret.
4. Resa runt och uppleva olika kulturer.
5. Skriva en kioskvältare. Författarskap har alltid varit ett kall.
6. Någon gång i livet vara så vältränad och tight att håret trillar av på tjejerna av avund :p
7. Testa på akrobatiska övningar på en strippstång iklädd en våtdräkt.
8. Öppna ett gym i Istanbul (en liten hobby) och ta in olika träningsformer från Europa som inte finns där.
9. Skaffa mig ett riktigt Hollywoodsvall och vinka adjö till extensions för gott.
10. Gå en kurs i färg och form för att behaga min kreativa ådra och utveckla mitt inredningsintresse.
11. Starta mitt eget produktionsbolag.
12. Få ett stipendium och plugga utomlands en termin. USA kan vara ett alternativ som resten av alla fantasilösa svenskar. Men gränsen går vid drömmen om att semestra i Thailand! Det har aldrig lockat mig.
13. Gifta mig. Med en 10 poängare!
14. Skämma bort min familj på ålderns höst.
15. Få ett erkännande för mina eminenta insatser inom tv-världen.
16. Kläcka en idé som ingen annan tänkt på alternativt hitta på en bättre lösning på något som redan finns.
17. Ta patent på något.
18. Sova under en bar stjärnhimmel med en snygg man.
19. Lära mig gå i skyhöga klackar.
20. Skriva ett manus och göra en film ihop med Emilia. Kreti & Pleti AB für alle!
Och saker jag förverkligat som är värda en gulbagge:
1. Sjungit inför publik med en orkester (tvingade mig upp på studentbalen och skrålade till "inatt är jag din" varpå min dåvarande pojkvän lämnade salen omgående. Han hade tydligen tagit väldigt illa vid sig, haha)
2. Utmanat min scenskräck som följt mig som en demon under två år, genom att anta utmaningen som instruktör på F&S. Bland det roligaste och läskigaste jag gjort.
3. Börjat handla på Lidl och åker kommunalt- något jag lovat mig själv att inte behöva göra. Men jag är student och måste inse att jag inte är rik som ett troll. Än.
4. Tagit mitt pick och pack och flyttat till Göteborg där jag inte kände en enda själ.
5. Fått två artiklar publicerade i en rikstäckande sporttidning (Sportguiden)
6. Fått drömmen uppfylld och jobbat som skribent på en tidningsredaktion under ett år.
7. Kommit in på den utbildning som jag så länge trånat efter.
8. Skrivit ett utkast till ett filmmanus som jag tror kan vara något att hänga i julgranen.
9. Insett att självinsikt är en god egenskap, men inte om man vill maxa njutfaktorn i livet. Då måste man nästan vara så dum att man tror på det omöjliga. Annars är risken större att ens drömmar och visioner förblir just bara drömmar och det är väl tråkigt nu när vi ändå bara lever en gång!
Så! Då har ni någon att irritera er på under dagen som följer!
Mvh. Denise från landet lagom
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)