lördag 19 januari 2013

På spåret.

Kära alla.
Long time. Tänkte bara kika in här och ge ett litet livstecken. 2013 är här och 2012 avslutades värdigt och stiligt i Istanbul med en väldigt speciell person jag inte träffat på ett par år.  Jag hann tillbringa en månad i Istanbul med avbrott för en liten flygresa till Ankara, för att närvara på min väninnas tjusiga bröllop. Samtidigt som min vistelse nere i Istanbul skrev jag på min examensuppsats, som mer eller mindre tog livet av mig. Men skam den som ger sig. Jag råkade visst avsluta mina tre år i den akademiska sfären med att få stående ovationer av såväl opponenter som handledare och examinator, som gav mig full pott och beskrev min uppsats i termer som "exceptionell, nästintill perfektion", "med en häpnadsväckande finess och medvetenhet i språkanvändningen som gör mig lyrisk", "en förmåga att lyfta fram ett vetenskapligt problem som med klarhet kommer som ett uppskattande bidrag till forskningen inom kommunikation", "jag är tagen och väldigt imponerad" samt "du behärskar dina verktyg på ett utomordentligt sätt", "en högklassig och elegant uppsats gjord av en lovande och skarp student" och så vidare.

Jag finner inga ord för hur stolt jag är över mina insatser under hösten. Helt plötsligt inser jag att jag Denise Lindqvist har skrivit en akademisk uppsats som gillats av experter och forskare inom området; att lilla jag blir peppad av min examinator att ansluta mig till ett forskningsprojekt som ska bedrivas i Uppsala under en tid ihop med doktorander inom mitt valda område. Innan jag ens påbörjat min Master, liksom. Jag och en nyfunnen bekantskap under uppsatsens gång, fick under samma seminarium spegla oss i glansen av vårt verk vilket resulterat i att vi tillsammans eventuellt kommer delta i detta projekt som jag inte kan säga så mycket om i skrivande stund. Om examinatorn själv får bestämma. Låt mig få återkomma om det. Men jag kan säga såhär mycket; jag känner mig hedrad.

Utöver ett fantastiskt avslut på mina tre år i skolbänken påbörjar jag min resa emot att få en Master i medie- och kommunikationsvetenskap om en vecka.

Men jag har mer roligt på agendan som ska prickas av under våren. Den 8:onde mars packar jag resväskan och drar till USA, närmare bestämt LA och Las Vegas ihop med en väldigt speciell person. Dock blir det en kort resa som varar i enbart tio dagar, men vi kommer nog hinna med att skriva historia för den sakens skull ändå. Sedan tillbaka till Göteborg, packa om och flyga ner till Istanbul med min andra halva i en vecka. Och därefter hem.

2012 var ett tufft år på många plan. Jag lärde känna mig själv om än litet mer, jag insåg vilka jag litar på och vilka jag känner olust till. Jag fick smaka på vad press och stress är för något egentligen vilket gjorde att jag höll på att gå in i väggen igen. Jag fick bevisat för mig gång på gång att man är sin egen lyckas smed- detta genom att överträffa och utmana mig själv olika sätt. Jag tog avstånd från de som svikit och sårat och jag lärde mig att bli polare med tiden.

2013 är ett år som för mig innebär full fokus på att hålla rätt kurs. Jag har mål att uppfylla och dessa kommer jag aldrig tillåta mig kompromissa om. 2013 ska gå i kärlekens tecken; kärlek i alla former. Det ska vara kärlek i allt jag tar mig an och allt jag nuddar vid. Jag ska fortsätta skriva högklassiga examinationer, men framförallt ska jag ibland blunda, luta mig bakåt och släppa taget. Jag ska skynda att älska.

Jag ville väl egentligen mest kika förbi och berätta för er att jag är väldigt stolt, glad och tacksam över vart jag befinner mig i skrivande stund. Jag är ensam, men inte själv. Jag har de bästa. Och jag är på spåret. Bered väg.

Adjö.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade