Jag brukar älska dig i smyg

Jag sitter på min säng med benen i kors och laddar mentalt inför morgondagens sista ryck i gamla lyan. Jag ska nämligen flyttstäda. Städa bort alla spår från mig och städa bort alla minnen jag hunnit skapa där. Mestadels har det varit kärlek, men på slutet var det mycket ångest och tårar. Den där lägenheten kommer att vara speciell för mig och jag är övertygad om att jag stundtals kommer att tänka på den. Jag minns tillbaka till första kvällen, när jag låg i soffan omringad av mina flyttlådor och undrade hur mitt liv skulle se ut om ett år. Snart har det gått ett år och fan vad bra det blev då! Men där och då kände jag inte en käft och det var med skräckblandad förtjusning som jag faktiskt insåg att jag hade flyttat långt, långt bort. Sen ringde jag Malin, min närmaste och grät som en stucken gris. Sa att jag var rädd för att misslyckas, rädd för att jag valt fel stad. Rädd för att komma hem med svansen mellan benen igen och erkänna mig besegrad av alla som inte trodde att jag skulle fixa detta. Sen gick jag och köpte en pizza, satte mig på balkongen, tände en cigg och sänkte solnedgången.

Därifrån kära vänner hände en del saker längs vägen. Jag blev kär. Så jävla kär. Och sen blev jag rövknullad och kastad i soporna. Och sen lovade jag mig själv att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen. Vi håller tummarna för det.

Jag hatar dig...