<--- Älskling, i kväll vill jag vara överst ;)
Vet ni vad jag stör mig på? Alltså verkligen stör mig på till den grad att jag skulle kunna hoppa sönder ett huvud emot en trottoarkant och sen gå och köpa en glass?
Okej, jag säger det rakt ut. Grabbs som får tjejer att känna sig som ett stycke. Och tjejer som finner sig i det. Men framför allt stör jag mig på grabbsen. Alltså, vad tror dom? Att vi inte pissar på dom lika mycket tillbaka? För det gör vi. Eller i alla fall jag. Och i skrivande stund är jag på det humöret. Det blir lite Grynet "ta ingen skit" inlägg över detta, men jag måste få detta sagt innan jag börjar klättra på mina väggar.
Killar är i regel ganska enkla eller hur? Vilket innebär att vi kvinnor framstår som komplicerade. Och det är vi också. Men det finns en falang av kvinnofolket som kan kategoriseras som det jag kallar "sättapågeentjugaskickahem". Ni vet typen som inte har någon självrespekt, som springer så fort han ringer på fyllan och vill ha ett hål att doppa aset i, som finner sig i att dela honom med femton andra, som gråter sig till sömns om nätterna av förtvivlan och undrar varför han inte vill ha ett förhållande...
SLUTA MED DET!!!!! Ärligt talat. Jag kan knappt prata med mina tjejkompisar längre då de fortfarande är kvar där vi alla en gång börjat. Det vill säga i det stadiet där vi känner för mycket. Där vi tänker för mycket. Och så får vi ont i magen och blir besatta. Sen börjar vi banta och går på krogen varje helg för att "hålla koll", när vi egentligen inte ens är sugna. Och vad får vi för det? Absolut INGENTING. Förutom att vi blir förnedrade, skrattade åt, och kanske det allra värsta, att folk tycker synd om oss! Jo men det är faktiskt sant. Folk gör det. Du vet, jag kan befinna mig i en miljö där jag vet att tjejen är upp över öronen förälskad i killen som står i baren och bjuder en annan brud på drinkar (detta är kvällens fångst, han har förmodligen stått och filat på geväret, det vill säga hans minimala pojksnopp, hela förmiddagen).
Ett spontant scenario som uppenbaras framför mina ögon är ett gäng kåta rosa skjort-grabbar med långt hår och Mc'donald's M i pannan, som står inburade i en hage och laddar för att grindarna ska öppnas. Ni vet, de står och frustar och slänger med håret likt en epilleptiker medan de tar sig på könet och scannar av området efter det saftigaste köttet att sätta tänderna i. Och utanför går tjejerna med blommor i sitt hår iklädda små korta klänningar med en picknikkorg på armen där det ligger kondomer. Jo för ikväll ska det liggas ja! Jo, jo! Men först måste vi få vår dos av falsk romantik, annars blir det inget. Du vet, det ska drickas vin, tjejen ska prata om sina visioner och drömmar, medan killen inget hellre vill än att ta av sig strumporna, stoppa dom i munnen på henne och slakta henne för kung och fosterland!
Vi vet ju allt det här. Men hur kommer det sig att så många ändå sitter över lunchen med väninnan och beklagar sig för att han bara ringer när han är full? När jag ofrivilligt hör sådana samtal vill jag bara gå fram till sällskapet och väsa "din dumma kossa, så går det när man delar ut glasspinnar gratis till höger och till vänster. Då vill ingen köpa glassbilen! Shises woman, du borde läsa marknadsföring, det hör ju jag det!". Men jag håller käften. Därför att dela med sig av sin egen teknik till en labil tjejpolare som tänker begå självmord vilken dag som helst, är lika förödande som att försöka lära Linda Rosing att sova på mage. Det vill säga dömt att misslyckas...
Men jag då? Är jag så jävla käck och medveten som jag framställer mig själv? OH JA! Alltså, om vi säger såhär; det var längesen jag lät någon rucka på min självrespekt eller få mig att känna mig utnyttjad. Med risk för att låta som en narcissist så vill jag påstå att jag har blivit för medveten om vem jag är, vilket i sin tur innebär att jag anser mig kunna handplocka ur den bättre fruktskålen medan ni andra får nöja er med ruttna bananer. Och det har jag mig själv att tacka för. Och den som får privilegiet att omge sig med min närhet är under granskning och prövning tills dess att jag känner den ljuva eftersmaken och vågar släppa på spacet. För space, det vill säga distans i detta sammanhang, är nog ganska viktigt för den psykiska hälsan när det kommer till relationer. Känns rätt gött att veta hur mycket tid man spar genom att skita fris bee's medan det finns folk som går och grubblar dagarna i ända! Och ja, i början var det inte medfött, men nu faller det sig naturligt. Halleluja, amen.
Sist men inte minst (för jag märker att jag är på väg att skriva en best seller i den ultimata handboken för överlevnad): fler kvinnor borde utnyttja sin hjärna och omvandla självömkan till något jag så fint benämnt "en kvinnas list". Tro mig, den funkar hela tiden. Även om den inte nödvändigtvis behöver skada killen så gynnar den oss.
Snälla, rara flickebarn där ute! Om ni någon gång läser detta så tro för faaan på var enda ord jag säger och det allra viktigaste; GÖR SOM JAG SÄGER!!!!
Don't let them get you, Jonas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar