I skrivande stund är jag kroniskt vansinnig över att mitt sovrum aldrig vill bli klart, trots tappra ansträngningar från min sida! Därför har jag tagit en lång paus och satt mig i min faboulösa soffa för att hämta andan. Nervsammanbrottet är nära och jag har bokstavligen talat räknat upp alla svordomar som finns i mitt breda vokabulär, för att inse att det är till föga nytta. Den ena väggen står fortfarande och gapar "gör om mig, jag är så ful att ett eventuellt one night stand skulle föredra att göra det i köket istället". I like! tänkte jag för en sekund och såg framför mig hur en bredaxlad man med lockigt brunt hår tog sig hän mig djuriskt på mitt köksbord, men kom snabbt på andra tankar när jag faktiskt inser att på köksbordet äter man, och inget annat!
Men nu till en rolig händelse. Minns ni när jag kom hem från Turkiet? Nej, okej, men jag kom hem på en söndag iklädd ett par vulgära träningskläder och munnen i ett rakt sträck med tom blick. Att jag varit nere i solen i två månader och njutit järnet var inget som kunde avläsas i mitt ansikte, jag såg snarare vansinnig ut över att behöva vara hemma. Med bestämda steg (hur bestämt det nu kan se ut när man drar på 200 kg övervikt och femton påsar) styrde jag mina steg från x2000 till taxibilen jag beställt. Det regnade så in i helvete och Göteborg kändes som en utdelad käftsmäll på den som redan ligger. Hur som helst; jag hoppar in i taxibilen efter att ha fått hjälp att placera väskorna. I höjd med Scandinavium vänder sig taxichauffören om och säger:
- Du, är det inte du som hänger på MP?
Och för er som inte vet så är det en nätdejtingsida. Jag började skruva lite på mig och muttrade fram ett "Joooo" varpå taxichauffören spänner ögonen i mig och säger
- Men, känner du inte igen mig? Vi var ju på date förut!
Där och då dog jag långsamt inombords. Fyfan vad pinsamt att jag inte kände igen honom! Hur kunde jag inte känna igen honom? Han kommer tro att jag varit på hundrafemton dejter efter honom! Men vafan, han var ju så blek att det inte direkt är någon man kommer ihåg. Dessutom blir pinsamheten ett faktum när jag inser att han faktiskt ringt och sms:at flera gånger efter att vi träffats, utan att jag svarat. Nu bokstavligen exploderade min rodnad och jag tittade skamset på honom:
- Jo, jag minns dig. Förlåt!
Han vände sig om och tittade allvarligt på vägen och sa med en uns av irritation
- Du, jag ringde dig faktiskt några gånger!
- Mmm... Det gjorde du ja, men jag bad ju om ursäkt. Har inget bra svar att ge dig...
Då anade jag en sarkasm i hans ansiktuttryck och en indikation till ett hånleende när slutligen även han delade ut en käftsmäll (märk sarkasmen)
- Eh, du det gör verkligen ingenting! Du är ju inte jätteviktig för mig. Jag var liksom full när jag ringde dig!
- Aha, gött och jag önskade att jag var detsamma på vår dejt! kontrade jag och tackade Gud för att vi precis svängde upp på min uppfart.
Det blev tyst i bilen, jag räckte fram 200 och log vänligt: Behåll växeln, du.
Sen hoppade jag ut och drog ut mina väskor snabbt som fan och precis när jag ska stänga igen bagageluckan säger fanskapet:
-Du, jag hoppas att du träffar en riktigt ful kille och får riktigt fula ungar. HEJDÅ!
Sen brände han iväg och kvar stod jag och bara gapade. Det var faktiskt inget roligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar