Han heter Glenn och hon heter Glenn

Hej på dig ditt gröna ansikte.

Jag hade en sjukt rolig kväll igår. Tror jag skrattade så att jag nästan kissade på mig. Det var frysväskor, ett roligt försvarstal, folk som ramlade på roumpan, Emilia som blev larvig och började se dubbelt, och en jävla massa annat. Fast den larvigaste av dom alla var nog jag. Ja, jag var så larvig att någon fick för sig att smälla till mig rätt på käften kvart i fyra. Puckon det finns alltså... Och ni som känner mig vet att jag har tendens till att låta mitt dåliga humör gå ut över andra, så jag tyckte att det passade sig alldeles ypperligt att snäsa av Thomas och skälla ut taxichauffören som ville att jag skulle betala 200 spänn upp till Lunden från Avenyn. Sen när jag väl kom hem minns jag att jag var arg på något men jag minns inte vad. Så jag hade minsann tydligt visat mitt statement genom att somna med armarna i kors, haha... När jag vaknade upp och såg mina sms som skickats fick jag dåligt samvete och bad om ursäkt till den manliga bekanta som jag kallat för h**a utan någon speciell anledning och därefter fick T också ett förlåttal som han köpte helt och hållet (tänk vad lindrik man kan komma undan ibland, alltså) och nu ska jag käka pirre!

Okej? Hajda, hajda!

Roligaste i dag

Hej bloggis!

Jag har som vanligt gjort en "dagens observation" och konstaterat att killar är bra roliga. Eller förlåt mig, män. Vuxna män. Män som är närmare 30-strecket, alltså. Min killkompis höll på att köra av vägen på väg hem från spåret. Förklaringen är väldigt simpel. Han fick nämligen ett sms från sin polare som skrev något i stil med "Vafan, visa lite hänsyn du vet att det är ett känsligt läge, man blir fan sårad fattar du väl...".

Och rent impulsivt såg jag scenariot framför mig hur T släpat hem hans tjej efter krogen och "råkat" haft sex med henne för att dagen efter sen få dåligt samvete och erkänna att han gjort bort sig. Klart det är känsligt läge om man ligger med kompisens partner liksom...

Men nej, det var inte där skon klämde. Jag tittade på T efter att fått läst sms:et, med en bekymrad rynka i pannan och frågade lite försiktigt "what's all the fuss about, dude?" varpå han suckade högt och svarade

"Han är förbannad för att AIK förlorade förra veckan och när jag pikade honom för det blev han skitsur och har inte svarat i telefon på hela veckan när jag ringt"

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!! Jag avlider!!! AIK förlorade liksom, HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Grabbsen som aldrig lyfter ett finger för kvinnor, som saknar samvete när det gäller otrohet, som knappt bryr sig när det tar slut eller om tjejen hotar med att dra, men som bokstavligt talat överväger att söka psykologisk hjälp när favoritlaget förlorar en match. I wonder what Freud would say about that...

Samlag, 500 kronor. Vi accepterar kortbetalning.

I dag har jag haft en föreläsning och pratat prostitution med likasinnade själar. Missförstå mig rätt nu, jag är inte ute efter extraknäck. Har nämligen bostadsbidrag, men däremot finns där risk att du sätter eftermiddagskaffet i halsen om du fortsätter några rader ner, så jag varnar dig. Men detta måste ut i cyberrymden.

Ända fram tills i dag har jag alltid svarat "jag är emot prostitution, det är så hemskt att det faktiskt finns människor som säljer sin kropp för pengar" som en liten nickedocka. Därför att det är det som förväntas av mig som skattebetalande medborgare.

Därför tycker jag att det är lite komiskt att jag lämnade ut mig till en person som jag inte känner, med ett statement som kan få ett helt parlament att rasa i förargelse, och tidningstryckerierna att jobba för fulla muggar. Nu är ju jag inte en offentlig person (än), så detta skulle likväl kunnat stannat mellan fyra väggar om jag nu inte var en provokatör ut i fingerspetsarna.

Men nej, jag förstår egentligen inte förskräckelsen över prostitution. Sen vill jag poängtera att jag tycker att det är hemskt att det finns människor som tvingas till det mot sin vilja. Men det är en annan sak. Det jag däremot inte tycker klingar fel (eller borde klinga fel) är om man skulle söka på Eniro och få upp ett företag som heter "Sofias Smek och Lust". Ponera på att denna Sofia faktiskt har ett genuint intresse för sex och anser sig vara talangfull inom det. Ska inte hon då kunna få tjäna pengar på det utan att få hela samhället emot sig? Det är lättförtjänta pengar då sex alltid efterfrågas och hon kan själv välja vem hon vill tacka ja till, betala skatt och leva sitt liv som vilken företagare som helst.

Egentligen, varför inte? Det enda hindret är ju samhället som satt upp riktlinjer och regler om vad som är accepterat och inte. Hade vi haft en mer tolerant syn på sex och inte haft tydliga skillnader mellan genus och sexualitet så kan jag lova er att var och varannan, kvinna som man hade kunnat tänka sig att sälja sexuella tjänster. Inga konstigheter.

Men sånt här pratar man inte högt om. Såklart. På vägen hem frågade jag mig själv om jag hade kunnat tänka mig att prostituera mig. Då blev det en helt annan grej. Sen försökte jag se ett samhälle framför mig enligt ovanstående och då erkände jag motvilligt att "då hade det inte varit helt omöjligt vid sidan av studierna eller som en hobby. Kanske... Alltså om det var en talang jag besatt och trivdes med att göra så ja, inte omöjligt".

Sen skämdes jag så mycket att rodnaden riktigt hotade med att explodera över hela min kropp. Där satt jag på spårvagn 7 och provocerade mig själv till den grad att jag själv förvånades över vad jag är kapabel till om bara samhället var mer förlåtande. Och innan jag vet ordet av vänder jag mig om till grannen i sätet bredvid och frågar:

- Du, vad tycker du om prostitution?

Tjejen med det brunlockiga håret tittar förvånat på mig, ler lite osäkert och svarar med rak och säker stämma (som om hon aldrig varit mer säker på sin sak)

- Jag är helt emot det och tycker att det är fördjävligt att det faktiskt finns de som säljer sin kropp för pengar. Det värsta är de som gör det på eget initiativ!

Och likt en nickedocka nickar jag instämmande med ett bekymrat uttryck i pannan och hör mig själv svara

- Ja, usch. Fördjävligt är vad det är. Fy fan, alltså. Usch... Mmm!

Tulon mellan benen... eh va? JA DU VET VAD JAG MENAR!

Och appropå mellan benen. Det går fort i hockey ska ni veta, kära läsare. Jag måste ju få erkänna att en vakasyon är på sin plats då jag behöver andas lite. Ni vet ge energi, ta energi. Mina sista tre veckor här hemma ska vara fuckin fab- sen blir det glassa i värmen hela sommaren. Och när jag åter landar på svensk mark ska jag göra det med en killerbränna, en killerbody då jag mer eller mindre skrivit in mig på fat camp, och bara vara allmänt underbar. Men just nu skiter jag i allt. Kör bara kör, smutsar runt och är inte mer seriös än vad nöden kräver. Blisabrasaaa!!

Luddigt inlägg, jag låter hög. Men det är jag inte. Jag är LÅG!

HEHEHEHEHEAHHAAHAHAHAH...fan!

Should I stay or should I go?

Alltid samma dilemma när chicksen vaknar upp på bortaplan. Should I stay or should I go? Om killen säger "gör som du vill" betyder det "stick! jag ringer när det är dags igen". Om killen däremot säger "stanna du" betyder det "okej, en gång till, men sen får du faktiskt gå". Säger han "jag ska iväg och käka med en kompis om 20 minuter" så menar han "jag hade lika gärna kunnat slaktat en plastpåse, din torra fan" och ja.... då är det nog dags att börja tänka på refrängen ;)

Fuck.

Det var på f***håret att jag hann deklarera i dag och jag är sååå glad för det. Annars är jag mest låg. Går runt och tycker synd om mig själv och tror att jag har hela Göteborg emot mig. Med jämna mellanrum får jag gråtattacker och då tycker jag extra synd om mig själv. Men förmodligen ser jag bara rolig ut när jag går runt och snyftar för mig själv i min lägenhet. Nej, i dag har varit en tragisk dag. Så blir det när man släpper ner ridån och visar sin nakna själ för sig själv. Man blir fan i mig mörkrädd. Vad håller jag på med? Blir förbannad på mig själv för att jag inte orkar något, för att jag prioriterar fel saker just nu och framförallt för att jag mer eller mindre stängt av mina känslor under en för lång period. Att vara likgiltig är tydligen inget bra sätt att komma vidare på, inte om man heter Denise i alla fall. För nu haglar allt som jag förbisett över mig och jag känner mig mer levande än någonsin. Ja, det är ett enda stort känslokaos i min kropp.

Men jag är lite stolt över mig själv ändå för dagens prestationer. Det var längesen jag var så beslutsam över att fullfölja min dagsplanering och det inger en liten, liten känsla av att jag inte har tappat tråden helt. Nu ska jag ta tag i mig själv, försöka komma igen så snabbt som möjligt och bli lika hungrig på livet som jag varit tidigare. Första steget blir i morgon att gå till skolan och faktiskt vara närvarande med hela hjärnverksamheten. För det finns lite att ta igen. Ja, det gör det. En dag i taget.