Ända fram tills i dag har jag alltid svarat "jag är emot prostitution, det är så hemskt att det faktiskt finns människor som säljer sin kropp för pengar" som en liten nickedocka. Därför att det är det som förväntas av mig som skattebetalande medborgare.
Därför tycker jag att det är lite komiskt att jag lämnade ut mig till en person som jag inte känner, med ett statement som kan få ett helt parlament att rasa i förargelse, och tidningstryckerierna att jobba för fulla muggar. Nu är ju jag inte en offentlig person (än), så detta skulle likväl kunnat stannat mellan fyra väggar om jag nu inte var en provokatör ut i fingerspetsarna.
Men nej, jag förstår egentligen inte förskräckelsen över prostitution. Sen vill jag poängtera att jag tycker att det är hemskt att det finns människor som tvingas till det mot sin vilja. Men det är en annan sak. Det jag däremot inte tycker klingar fel (eller borde klinga fel) är om man skulle söka på Eniro och få upp ett företag som heter "Sofias Smek och Lust". Ponera på att denna Sofia faktiskt har ett genuint intresse för sex och anser sig vara talangfull inom det. Ska inte hon då kunna få tjäna pengar på det utan att få hela samhället emot sig? Det är lättförtjänta pengar då sex alltid efterfrågas och hon kan själv välja vem hon vill tacka ja till, betala skatt och leva sitt liv som vilken företagare som helst.
Egentligen, varför inte? Det enda hindret är ju samhället som satt upp riktlinjer och regler om vad som är accepterat och inte. Hade vi haft en mer tolerant syn på sex och inte haft tydliga skillnader mellan genus och sexualitet så kan jag lova er att var och varannan, kvinna som man hade kunnat tänka sig att sälja sexuella tjänster. Inga konstigheter.
Men sånt här pratar man inte högt om. Såklart. På vägen hem frågade jag mig själv om jag hade kunnat tänka mig att prostituera mig. Då blev det en helt annan grej. Sen försökte jag se ett samhälle framför mig enligt ovanstående och då erkände jag motvilligt att "då hade det inte varit helt omöjligt vid sidan av studierna eller som en hobby. Kanske... Alltså om det var en talang jag besatt och trivdes med att göra så ja, inte omöjligt".
Sen skämdes jag så mycket att rodnaden riktigt hotade med att explodera över hela min kropp. Där satt jag på spårvagn 7 och provocerade mig själv till den grad att jag själv förvånades över vad jag är kapabel till om bara samhället var mer förlåtande. Och innan jag vet ordet av vänder jag mig om till grannen i sätet bredvid och frågar:
- Du, vad tycker du om prostitution?
Tjejen med det brunlockiga håret tittar förvånat på mig, ler lite osäkert och svarar med rak och säker stämma (som om hon aldrig varit mer säker på sin sak)
- Jag är helt emot det och tycker att det är fördjävligt att det faktiskt finns de som säljer sin kropp för pengar. Det värsta är de som gör det på eget initiativ!
Och likt en nickedocka nickar jag instämmande med ett bekymrat uttryck i pannan och hör mig själv svara
- Ja, usch. Fördjävligt är vad det är. Fy fan, alltså. Usch... Mmm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar