Jag och en nära vän har väldigt många gånger pratat om att köpa ett piano tillsammans. Sedan i påskas, när vi stängde in oss i ett rum och spelade piano i timmar så har jag kommit underfund med att jag saknat det väldigt mycket. När jag började spela piano vid nio års ålder tyckte jag mest att det var halvtråkigt. Men sen fick jag mitt eget piano, som också fick flytta med mig. Var tvungen att sälja det när jag skulle flytta till Göteborg. Och sen har jag inte rört ett piano på nästan tre år. Det är något visst med ett piano. Det är en känsla. Att bara stänga dörren om sig och försvinna in i noterna och in i en alldeles egen värld där man bara fokuserar på att spela rätt. Men spelar man fel så gör inte det heller något. Det är en väldigt speciell relation mellan mig och ett piano...
Nu har jag hittat ett fint piano som jag ska välkomna med öppna armar. På kvällarna ska jag sitta omringad av ett ljushav med en kopp te och bara spela. En känsla säger mig att det här kommer att bli bra för mig.
Att bara få vara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar