Ni som känner mig vet hur jag funkar. Då menar jag ni som känner mig väl. Sen förstår jag också att vi alla bjuder på det vi vill bjuda på, att vi inte låter vissa komma närmare än vi vill att de ska komma. Det pågår en sorts byteshandel oss emellan. Du ger mig något och får något tillbaka. Inget unikt med det. Men sen finns det människor i ens omgivning som man inte får något utbyte av längre. Personer som rent av irriterar eller som sårat utan att förstå det själv. Deras visit brukar ofta bli väldigt kortvarig i mitt liv. Jag har ingen lust med att låtsas att jag njuter av sällskapet när jag egentligen bara vill lägga en kaskadspya. Det är väl ungefär där jag befinner mig nu. Det finns personer som kommer ringa, men som aldrig mer kommer att få ett "hallå" av mig igen. Personer som jag beslutat mig för att radera ur min vardag. Jag tänker med andra ord inte ge någon förklaring till varför eller fråga vad de har till sitt försvar. Är inte intresserad av att veta. Nu tänker jag helt enkelt hålla tyst. Det kommer alltid att vara tyst hädanefter.
Antingen känns det bra eller så känns det inte bra i relationer till vissa människor. Det är när det inte känns bra som man gör gott i att avsluta dialogen vänligt men bestämt. Sen finns det också människor som det känns halvbra med, eller som man är på väg att lära känna. De sistnämnda skrattar man med över en kopp kaffe och pratar om nonsens. Och så finns det människor som berör en på djupet; som man får den rätta känslan med. Det är de som får se en mycket mer allvarlig och skör sida av mig.
Med vissa fick jag inte den rätta känslan helt enkelt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar